Kammarrätten
i Göteborg. DOM
2002-03-11 Avdelning
Meddelad
i Mål nr 1166-2002
Göteborg
KLAGANDE
Socialnämnden i Eslövs
kommun
MOTPART
Per
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Länsrättens i Skåne län
beslut den 7 februari 2002 i mål nr 1057-02 (bilaga A)
SAKEN
Bistånd enligt
socialtjänstlagen (2001:453, SoL) till hyresskuld
![]()
Socialnämnden yrkar i
överklagande hos kammarrätten att länsrättens beslut skall upphävas och anför i
huvudsak följande. Frågan om en hyresskuld skall anses ingå i begreppet
"livsföring i övrigt" i 4 kap. 1 § SoL har inte berörts i förarbetena
till lagen. Frågan har inte heller slutligt prövats av domstol. De avgöranden
som finns angående rätt till bistånd till hyresskulder är främst av äldre datum
(se t.ex. RÅ83 2:79 och RÅ84 2:92) och berör speciella situationer vilka inte
är relevanta i detta mål. Socialstyrelsen har i sina allmänna råd (SOSFS
1998:11) angett endast att innevarande månads hyra inte skall ses som en
hyresskuld även om den har förfallit till betalning. För att en ansökan om
bistånd till hyresskuld skall kunna prövas enligt 4 kap. 1 § SoL krävs
dels att sökanden behöver bistånd till skulden för att uppnå en skälig levnadsnivå,
dels att praxis eller förarbetena till lagen utpekat det som en rättighet att
få bistånd till en hyresskuld. Bistånd till en hyresskuld tillhör den
frivilliga socialhjälpen som kommunen har rätt men ingen skyldighet att bistå
med (se t.ex. K78 2:4). Att gå ifrån denna princip skulle medföra långtgående
konsekvenser för kommunen och står inte i samklang med varken tidigare eller i
dag gällande socialtjänstlag.
DOMSKÄL
En ny socialtjänstlag har
trätt i kraft den 1 januari 2002. Samtidigt upphävdes socialtjänstlagen
(1980:620).
Ett av syftena med den nya
socialtjänstlagen är att motverka de negativa effekter beträffande besvärsrätten
som tidigare ändringar den 1 januari 1998 i den numera upphävda
socialtjänstlagen (1980:620) anses ha lett till och att i princip alla former
av socialt bistånd – liksom dessförinnan varit fallet – skall kunna överklagas
genom förvaltningsbesvär (se prop. 2000/01:80 s. 96-97). Någon motsvarighet
till 6 g § socialtjänstlagen (1980:620) finns inte längre. Rätten till bistånd
enligt 4 kap. SoL innebär i stort sett en återgång till den ordning som gällde
före den 1 januari 1998 då i huvudsak alla ansökningar om bistånd prövades
enligt dåvarande 6 § socialtjänstlagen (1980:620).
Av 4 kap. 1 § SoL följer att
den enskilde, utöver det försörjningsstöd som preciseras i 4 kap. 3 § samma
lag, har rätt till det bistånd för livsföringen i övrigt som den enskilde
behöver för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Med uttrycket livsföring i
övrigt avses enligt förarbetena alla de olika behov som den enskilde kan ha för
att tillförsäkras en skälig levnadsnivå och som inte omfattas av
försörjningsstödet i 4 kap. 3 § SoL (se prop. 2000/01:80 s. 92). Som
exempel anges att det kan vara fråga om bistånd till läkarvård eller tandvård,
glasögon, möbler, husgeråd, vinterkläder, vård- och behandlingsinsatser för missbrukare,
hemtjänst, särskilt boende för äldre eller funktionshindrade m.m. I förarbetena
sägs att det inte är möjligt att lämna en uttömmande uppräkning av vilka
insatser eller behov som skall anses ingå. Det anges också att den rättspraxis
som har utvecklats under de snart tjugo år socialtjänstlagen varit i kraft,
liksom allmänna råd från socialstyrelsen bör kunna tjäna till ledning vid bedömningen
av vilken biståndsinsats som kan komma i fråga.
Utöver den rätt till bistånd
som följer av 4 kap. 1 § SoL ges kommunen enligt 4 kap. 2 § samma lag
befogenhet att ge bistånd även i andra fall om det finns skäl för det.
Bestämmelsen i 4 kap. 2 §
SoL kom till efter påpekanden från Lagrådet som i samband med yttrande över
återkravsreglerna i 9 kap. 2 § SoL
anförde följande (prop. 2000/01:80 s. 267). I 9 kap. 2 § andra stycket
finns en bestämmelse om att, om ekonomisk hjälp har lämnats i annat fall än som
avses i 4 kap. 1 §, socialnämnden får återkräva hjälpen om den getts under
villkor om återbetalning. Bestämmelsen väcker frågan om när kommunen kan betala
ut ekonomisk hjälp till en enskild utan att det föreligger någon rätt till
bistånd. Detta har visserligen tidigare förekommit i praxis. Enligt Lagrådets
mening bör emellertid en sådan befogenhet framgå av lagen. När nu reglerna om
bistånd görs om kommer ingen motsvarighet till den nuvarande 6 g § att finnas.
Det bör därför övervägas att komplettera 4 kap. med en bestämmelse som ger
socialnämnden rätt att ge ekonomisk hjälp även i andra fall när det finns skäl
för det.
I motiven till 4 kap. 2 §
SoL sägs inte något om när bistånd utöver vad som följer av 4 kap. 1 § samma
lag kan bli aktuellt eller vad sådant bistånd kan avse. Regleringen i 4 kap. 2
§ SoL kan emellertid sägas motsvara 5 § socialtjänstlagen (1980:620) och avser
en slags frivillig hjälp (jfr prop. 1979/80:1 del A s.187-188).
Kammarrätten gör följande
bedömning.
Frågan i målet är om en
ansökan om bistånd till hyresskuld skall prövas enligt 4 kap. 1 eller 2 § SoL.
Som angetts i det föregående
föreskrivs i 4 kap. 1 § SoL att den som inte själv kan tillgodose sina behov
eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av
socialnämnden inte bara för sin försörjning utan också för sin livsföring i
övrigt. Vad som innefattas i livsföring i övrigt har inte preciserats i lagtext
eller förarbeten. I stället har i motiven sagts att med uttrycket livsföring i
övrigt avses alla de olika behov som den enskilde kan ha för att tillförsäkras
en skälig levnadsnivå och som inte omfattas av försörjningsstödet i 4 kap. 3 §
SoL. Vidare har hänvisats till att den rättspraxis som utvecklats sedan
tillkomsten av socialtjänstlagen (1980:620) kan tjäna som vägledning i denna
fråga och att en individuell bedömning i varje enskilt fall får göras.
Tilläggas kan att bestämmelsen i 4 kap. 2 § SoL enbart skall ses som en möjlighet
för kommunen att ge bistånd utöver vad som följer av 4 kap. 1 § samma lag och
inte skall förväxlas med tidigare reglering i 6 g § socialtjänstlagen
(1980:620), eftersom någon motsvarighet till sistnämnda paragraf inte har
tagits in i den nya socialtjänstlagen.
Enligt kammarrättens mening
får det – med utgångspunkt i lydelsen av 4 kap. 1 § SoL – anses naturligt att i
uttrycket livsföring i övrigt innefatta det som var och en i det enskilda
fallet kan behöva just för sin livsföring vid sidan av det försörjningsstöd som
preciseras i 4 kap. 3 § SoL. Livsföring i övrigt kan således inbegripa
inte bara specifika behov avseende exempelvis läkarvård, möbler, vård- och
behandlingsinsatser eller hemtjänst. Det kan avse även ekonomiskt bistånd i
övrigt, t.ex. till en skuld. En ansökan om bistånd i här angivna hänseenden bör
därför prövas enligt 4 kap. 1 § SoL.
Fråga i förevarande mål är
om ekonomiskt bistånd till bl.a. obetalda hyror avseende oktober - december
2001 enligt en ansökan som kom in till socialnämnden den 17 december 2001.
Enligt kammarrättens mening borde Pers ansökan i dess helhet ha prövats med
tillämpning av 4 kap. 1 § SoL. Skäl för ändring av länsrättens beslut att visa
målet åter till socialnämnden för prövning av Pers rätt till bistånd till hyresskuld
i enlighet med det sagda finns därför inte.
DOMSLUT
Kammarrätten meddelar
prövningstillstånd.
Kammarrätten avslår
överklagandet.
Beslutet att meddela
prövningstillstånd får inte överklagas.