Kammarrätten i Göteborg.                                             DOM

                                                                                 2002-03-11                            Avdelning

                                                                                     Meddelad i                              Mål nr 1166-2002 

                                                                                     Göteborg                                              

 

KLAGANDE

Socialnämnden i Eslövs kommun

                                                                                           

 

MOTPART

Per

                                                                                             

 

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Länsrättens i Skåne län beslut den 7 februari 2002 i mål nr 1057-02 (bilaga A)

 

SAKEN

Bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) till hyresskuld

 


Socialnämnden yrkar i överklagande hos kammarrätten att länsrättens beslut skall upphävas och anför i huvudsak följande. Frågan om en hyresskuld skall anses ingå i begreppet "livsföring i övrigt" i 4 kap. 1 § SoL har inte berörts i förarbetena till lagen. Frågan har inte heller slutligt prövats av domstol. De avgöranden som finns angående rätt till bistånd till hyresskulder är främst av äldre datum (se t.ex. RÅ83 2:79 och RÅ84 2:92) och berör speciella situationer vilka inte är relevanta i detta mål. Socialstyrelsen har i sina allmänna råd (SOSFS 1998:11) angett endast att innevarande månads hyra inte skall ses som en hyresskuld även om den har förfallit till betalning. För att en ansökan om bistånd till hyresskuld skall kunna prövas enligt 4 kap. 1 § SoL krävs dels att sökanden behöver bistånd till skulden för att uppnå en skälig levnadsnivå, dels att praxis eller förarbetena till lagen utpekat det som en rättighet att få bistånd till en hyresskuld. Bistånd till en hyresskuld tillhör den frivilliga socialhjälpen som kommunen har rätt men ingen skyldighet att bistå med (se t.ex. K78 2:4). Att gå ifrån denna princip skulle medföra långtgående konsekvenser för kommunen och står inte i samklang med varken tidigare eller i dag gällande socialtjänstlag.

 

 

 

DOMSKÄL     

 

En ny socialtjänstlag har trätt i kraft den 1 januari 2002. Samtidigt upphävdes socialtjänstlagen (1980:620).

 

Ett av syftena med den nya socialtjänstlagen är att motverka de negativa effekter beträffande besvärsrätten som tidigare ändringar den 1 januari 1998 i den numera upphävda socialtjänstlagen (1980:620) anses ha lett till och att i princip alla former av socialt bistånd – liksom dessförinnan varit fallet – skall kunna överklagas genom för­valtningsbesvär (se prop. 2000/01:80 s. 96-97). Någon motsvarighet till 6 g § socialtjänstlagen (1980:620) finns inte längre. Rätten till bistånd enligt 4 kap. SoL innebär i stort sett en återgång till den ordning som gällde före den 1 januari 1998 då i huvudsak alla ansökningar om bistånd prövades enligt dåvarande 6 § socialtjänstlagen (1980:620).

 

Av 4 kap. 1 § SoL följer att den enskilde, utöver det försörjningsstöd som preciseras i 4 kap. 3 § samma lag, har rätt till det bistånd för livsföringen i övrigt som den enskilde behöver för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Med uttrycket livsföring i övrigt avses enligt förarbetena alla de olika behov som den enskilde kan ha för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå och som inte omfattas av försörjningsstödet i 4 kap. 3 § SoL (se prop. 2000/01:80 s. 92). Som exempel anges att det kan vara fråga om bistånd till läkarvård eller tandvård, glasögon, möbler, husgeråd, vinterkläder, vård- och behandlingsinsatser för missbrukare, hemtjänst, särskilt boende för äldre eller funktionshindrade m.m. I förarbetena sägs att det inte är möjligt att lämna en uttömmande uppräkning av vilka insatser eller behov som skall anses ingå. Det anges också att den rättspraxis som har utvecklats under de snart tjugo år socialtjänstlagen varit i kraft, liksom allmänna råd från socialstyrelsen bör kunna tjäna till ledning vid bedömningen av vilken biståndsinsats som kan komma i fråga.

 

Utöver den rätt till bistånd som följer av 4 kap. 1 § SoL ges kommunen enligt 4 kap. 2 § samma lag befogenhet att ge bistånd även i andra fall om det finns skäl för det.

 

Bestämmelsen i 4 kap. 2 § SoL kom till efter påpekanden från Lagrådet som i samband med yttrande över återkravsreglerna i 9 kap. 2 § SoL  anförde följande (prop. 2000/01:80 s. 267). I 9 kap. 2 § andra stycket finns en bestämmelse om att, om ekonomisk hjälp har lämnats i annat fall än som avses i 4 kap. 1 §, socialnämnden får återkräva hjälpen om den getts under villkor om återbetalning. Bestämmelsen väcker frågan om när kommunen kan betala ut ekonomisk hjälp till en enskild utan att det föreligger någon rätt till bistånd. Detta har visserligen tidigare förekommit i praxis. Enligt Lagrådets mening bör emellertid en sådan befogenhet framgå av lagen. När nu reglerna om bistånd görs om kommer ingen motsvarighet till den nuvarande 6 g § att finnas. Det bör därför övervägas att komplettera 4 kap. med en bestämmelse som ger socialnämnden rätt att ge ekonomisk hjälp även i andra fall när det finns skäl för det.

 

I motiven till 4 kap. 2 § SoL sägs inte något om när bistånd utöver vad som följer av 4 kap. 1 § samma lag kan bli aktuellt eller vad sådant bistånd kan avse. Regleringen i 4 kap. 2 § SoL kan emellertid sägas motsvara 5 § socialtjänstlagen (1980:620) och avser en slags frivillig hjälp (jfr prop. 1979/80:1 del A s.187-188).

 

Kammarrätten gör följande bedömning.

 

Frågan i målet är om en ansökan om bistånd till hyresskuld skall prövas enligt 4 kap. 1 eller 2 § SoL.

 

Som angetts i det föregående föreskrivs i 4 kap. 1 § SoL att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden inte bara för sin försörjning utan också för sin livsföring i övrigt. Vad som innefattas i livsföring i övrigt har inte preciserats i lagtext eller förarbeten. I stället har i motiven sagts att med uttrycket livsföring i övrigt avses alla de olika behov som den enskilde kan ha för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå och som inte omfattas av försörjningsstödet i 4 kap. 3 § SoL. Vidare har hänvisats till att den rättspraxis som utvecklats sedan tillkomsten av socialtjänstlagen (1980:620) kan tjäna som vägledning i denna fråga och att en individuell bedömning i varje enskilt fall får göras. Tilläggas kan att bestämmelsen i 4 kap. 2 § SoL enbart skall ses som en möjlighet för kommunen att ge bistånd utöver vad som följer av 4 kap. 1 § samma lag och inte skall förväxlas med tidigare reglering i 6 g § socialtjänstlagen (1980:620), eftersom någon motsvarighet till sistnämnda paragraf inte har tagits in i den nya socialtjänstlagen.

Enligt kammarrättens mening får det – med utgångspunkt i lydelsen av 4 kap. 1 § SoL – anses naturligt att i uttrycket livsföring i övrigt innefatta det som var och en i det enskilda fallet kan behöva just för sin livsföring vid sidan av det försörjningsstöd som preciseras i 4 kap. 3 § SoL. Livsföring i övrigt kan således inbegripa inte bara specifika behov avseende exempelvis läkarvård, möbler, vård- och behandlingsinsatser eller hemtjänst. Det kan avse även ekonomiskt bistånd i övrigt, t.ex. till en skuld. En ansökan om bistånd i här angivna hänseenden bör därför prövas enligt 4 kap. 1 § SoL.

 

Fråga i förevarande mål är om ekonomiskt bistånd till bl.a. obetalda hyror avseende oktober - december 2001 enligt en ansökan som kom in till socialnämnden den 17 december 2001. Enligt kammarrättens mening borde Pers ansökan i dess helhet ha prövats med tillämpning av 4 kap. 1 § SoL. Skäl för ändring av länsrättens beslut att visa målet åter till socialnämnden för prövning av Pers rätt till bistånd till hyresskuld i enlighet med det sagda finns därför inte.

 

DOMSLUT

 

Kammarrätten meddelar prövningstillstånd.

 

Kammarrätten avslår överklagandet.

 

Beslutet att meddela prövningstillstånd får inte överklagas.