PSYKOSOCI@LT FORUM

Detta är den text som har publicerats i Regeringsrättens Årsbok.
Det innebär dock inte att denna text är att betrakta som officiell.
Den officiella versionen är den som finns RÅ.

Vi har ändrat namnen på de personer som varit föremål för den juridiska prövningen.

Lagrum: 6 § och 9 § socialtjänstlagen (1980:620)

D:3813 1993 A:94 05 31
Uppslagsord:
Socialtjänst bistånd i form av hemvårdsbidrag (bidrag avseende sökandens hustru)

Not 356. Överklagande av Norr kommundelsnämnd i Eskilstuna kommun ang. bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. Stig A. ansökte hos Norr kommundelsnämnd i Eskilstuna kommun om bistånd i form av hemvårdsbidrag. Genom beslut den 1 oktober 1992 avslog kommundelsnämnden ansökan eftersom behovet ansågs kunna tillgodoses genom hemtjänst, väntjänst och ledsagarservice. Stig A. överklagade nämndens beslut. Länsrätten i Södermanlands län (1993 03 24, ordf. Gunnhagen): Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. Stig A. är gift. Han är sjukpensionär sedan 1967. Under 1960 talet vårdades han vid flera tillfällen på Sundby sjukhus. Sedan 1986 håller han regelbunden kontakt med psykiatrisk klinik. Han har tvångsföreställningar. Vid ensamhet är han orolig och rädd. Stig A. har svårt att tala med främmande människor och litar inte på dessa. Hans hustru utgör ett stort stöd för sin make. Stig A., som inte kan vara ensam i bostaden, brukar följa med sin hustru på promenader samt till affär och tvättstuga. Han umgås inte med andra än barn och barnbarn. Landstinget utbetalade t.o.m. oktober 1992 hemvårdsbidrag med 1 255 kr i månaden. Därefter utgår inte sådant bidrag. Överläkaren vid Mälarsjukhusets psykiatriska klinik, Margareta Anehög, har i ett den 21 oktober 1992 dagtecknat intyg anfört: Stig A:s hälsotillstånd har stabiliserats i viss mån, men han behöver hjälp dygnet runt p.g.a. psykotisk problematik. Att bryta det symbiotiska förhållande som makarna har genom att erbjuda hjälp utifrån kommer troligen att innebära att konsumtion av psykvården ökar hos Rudolf och hans fru. Enligt 6 § SoL har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Länsrätten gör följande bedömning. Hemvårdsbidraget kan utgå till kommunmedlemmar som på grund av sjukdom eller skada är i varaktigt behov av ständig tillsyn och vård och för vilka godtagbar vård kan lämnas i eget eller annans hem. Bidraget är avsett att främst användas till de ökade kostnader som föranleds av sjukdomen eller handikappet. Av utredningen får anses framgå att Stig A. har behov av ständig vård och tillsyn. De alternativ som kommundelsnämnden erbjudit i form av hemtjänst, väntjänst och ledsagarservice kan med hänsyn till vad som framkommit om Stig A:s psykiska tillstånd inte anses tillgodose hans behov på ett tillfredsställande sätt. Utredningen i målet visar att Stig A. är beroende av sin hustru för vård och tillsyn. Vid angivna förhållanden skall han beviljas hemvårdsbidrag. På grund av vad som upplysts om Stig A:s behov av vård bör detta bidrag utgå under sju och en halv timme i veckan. Länsrätten bifaller överklagandet på så sätt att länsrätten förpliktar Norr kommundelsnämnd i Eskilstuna att till Stig A. utge bistånd i form av hemvårdsbidrag under sju och en halv timme per vecka. Kommundelsnämnden överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle undanröjas. Till stöd härför anförde nämnden bl.a. följande. Stig A:s behov kunde bäst tillgodoses genom erbjudande av hemtjänstinsatser. Det var orimligt att den enskildes behov skulle tillgodoses genom utbetalande av pengar när resurser fanns i form av hemtjänst. Dessa insatser innebar även en avlastning för Stig A:s hustru. Kammarrätten i Stockholm (1993 06 16, Lindbeck, Hermansson; Rundqvist skiljaktig) delade länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen. I överklagandet fullföljde kommundelsnämnden sin talan och anförde bl.a. följande. Hemvårdsbidragen överfördes till kommunen från landstinget i samband med den s.k. ÄDEL reformen. Landstingets bedömning av vilka som skulle erhålla hemvårdsbidrag var en annan än den som gällde nu när kommunen beslutade om bidragen. Eskilstuna kommun behandlade nya ansökningar om hemvårdsbidrag, eller omprövning av landstingets tidigare beslutade bidrag, som bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. Vid prövningen om någon var berättigad till bistånd i form av hemvårdsbidrag gjordes en helhetsbedömning av den enskildes behov så att denne tillförsäkrades en skälig levnadsnivå. Kommundelsnämnden hade en uppbyggd hemtjänstorganisation där utrymme fanns för den typ av insatser det här var fråga om. Däremot var de ekonomiska resurserna till t.ex. hemvårdsbidrag knappa.

Tillbaka till sidans topp. Tillbaka till indexsidan domar.

Hemvårdsbidraget var tänkt som ett bistånd som skulle täcka kostnader för vårdkrävande vårdtagare där anhöriga gjorde en stor insats avseende hjälp med vård och tillsyn som kommunen annars skulle ha utfört. I dessa fall räckte inte alltid den uppbyggda kommunala hemtjänstorganisationen. Inför valet att i speciellt vårdkrävande fall bygga ut hemtjänstorganisationen eller att ge bistånd i form av hemvårdsbidrag kunde det senare alternativet i enstaka ärenden vara fördelaktigare för både kommunen och den enskilde vårdtagaren. Stig A:s sociala behov av promenader och sociala kontakter utanför familjen tillgodosågs bäst genom insatser från den kommunala hemtjänsten. Stig A. hade inte heller visat att det uppkommit några kostnader för familjen i samband med den hjälp han fick av hustrun som medförde rätt till bistånd i form av hemvårdsbidrag eller att han var i behov av ekonomiskt bistånd för att uppnå skälig levnadsnivå. Stig A., som bereddes tillfälle att yttra sig i målet, avhördes inte. Socialstyrelsen anförde i ett den 25 oktober 1993 avgivet yttrande bl.a. följande: I propositionen 1987/88:176 Äldreomsorgen inför 90 talet uttalar föredragande departementschef att kommuner och landsting bör anställa de närstående i yrkesaktiv ålder som frivilligt vill göra en vårdinsats under en längre tid. Anställningen bör kunna omfatta olika sysselsättningsgrader beroende på vårdbehovets omfattning. Till de närstående vårdare som är ålders eller förtidspensionärer bör i stället för anställning ett kontantbidrag kunna lämnas. Stig A:s ansökan om hemvårdsbidrag har prövats som en ansökan om bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. Av utredningen i målet får anses framgå att Stig A. har behov av ständig vård och tillsyn. Därmed är han enligt Socialstyrelsens uppfattning berättigad till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen. Enligt 9 § socialtjänstlagen ska biståndet utformas i samverkan med den enskilde. Enligt förarbetena till socialtjänstlagen har den enskilde emellertid inte någon ovillkorlig rätt till en viss bestämd insats (prop. 1979/80:1, del A sid. 185). Vid valet av åtgärder måste hänsyn tas till vilka alternativa resurser som finns att tillgå inom kommunen. Kostnaden för i detta mål begärt bistånd torde emellertid vara blygsam i förhållande till de kostnader som skulle uppstå vid insatser från hemtjänsten. Frågan om rätt till bistånd skall också avgöras efter en individuell bedömning från fall till fall. Vad kommundelsnämnden anfört om risken att den kommunala hemhjälpsorganisationen behöver minskas om man lämnar utrymme för mer individuellt riktade insatser förtjänar därför inte beaktande. Utredningen visar att Stig A. är beroende av hustrun för vård och tillsyn. Det av kommunen erbjudna biståndet kan inte anses tillgodose Stig A:s behov av bistånd på ett tillfredsställande sätt. Enligt Socialstyrelsens uppfattning föreligger därför rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen till hemvårdsbidrag motsvarande minst 7 1/2 timmar per vecka. Regeringsrätten (1994 05 31, Wahlgren, Brink, Dahlman, Berglöf, B. Sjöberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Med ikraftträdande den 1 januari 1992 genomfördes en huvudmannaskapsändring, som innebar att det samlade ansvaret för långvarig service och vård till äldre och handikappade lades på kommunerna. Ändringen innebar i första hand ett åliggande att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad dels för äldre människor med behov av särskilt stöd, dels för människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring och därför behöver bostäder med särskild service (20 och 21 §§ socialtjänstlagen). Kommunen skulle vidare enligt 18 § första stycket hälso och sjukvårdslagen (1982:763) erbjuda en god hälso och sjukvård åt dem som bor i en sådan boendeform eller bostad som nyss nämnts.

Tillbaka till sidans topp. Tillbaka till indexsidan domar.

Härutöver gavs kommunen enligt andra stycket i samma paragraf befogenhet att i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hälso och sjukvård i hemmet (hemsjukvård), och enligt tredje stycket i paragrafen kunde landstinget till en kommun inom landstinget genom överenskommelse överlåta sin skyldighet att erbjuda hemsjukvård, om regeringen medgav det. Såvitt gäller Eskilstuna kommun har, enligt vad som framkommit i målet, någon sådan överlåtelse av skyldigheten att erbjuda hemsjukvård som avses i 18 § tredje stycket hälso och sjukvårdslagen inte kommit till stånd. Däremot är upplyst att kommunen med Södermanlands läns landsting kommit överens om att överta ansvaret för enklare hemsjukvård. Handlingarna ger vid handen att kommunen enligt denna överenskommelse under våren 1992 övertagit ansvaret för vården av Stig A. Till en början har kommundelsnämnden utgivit bidrag på grundval av 6 § socialtjänstlagen med belopp motsvarande det hemsjukvårdsbidrag som landstinget tidigare lämnat, men sedan, med verkan från november 1992, dragit in bidraget med motiveringen att behovet kan tillgodoses på annat sätt, alternativt hemtjänst, väntjänst eller ledsagarservice. Enligt 6 § socialtjänstlagen har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och livsföring i övrigt om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Av utredningen i målet framgår att Stig A. på grund av psykiska besvär har behov av i det närmaste ständig tillsyn samt att han är mycket beroende av stöd från sin hustru. Det är också hon som tillgodoser hans tillsynsbehov. Såvitt framgått har han inte något önskemål om förändring av nuvarande vårdförhållanden eller något behov av sociala kontakter utanför familjen av det slag som kommundelsnämnden anfört. Han har motsatt sig nämndens erbjudande om insatser från den kommunala hemtjänsten eller i form av väntjänst eller ledsagarservice. Med hänsyn till vad som anförts i det i länsrättens dom återgivna läkarutlåtandet framstår inte heller sådana insatser som lämpliga från medicinsk synpunkt. Kommundelsnämnden har i Regeringsrätten härutöver invänt att Stig A. inte har visat att det uppkommit några kostnader för familjen i samband med den hjälp han får av hustrun, som medför rätt till bistånd i form av hemvårdsbidrag, eller att han är i behov av ekonomiskt bistånd för att uppnå en skälig levnadsnivå. Regeringsrätten anmärker i denna fråga att Stig A:s behov av bistånd i form av hemvårdsbidrag inte har ifrågasatts med hänvisning till hans eller hustruns ekonomiska förhållanden vare sig i nämndens utredning av ärendet eller under målets behandling i underinstanserna. Det föreligger i målet överhuvud inte någon utredning om dessa förhållanden. Regeringsrätten finner inte skäl att i detta läge av processen beakta den av kommundelsnämnden gjorda invändningen (se 37 § första stycket förvaltningsprocesslagen, 1971:291). Enär således Stig A. får anses vara i behov av bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen på grund av sitt hälsotillstånd och biståndet, såsom underinstanserna funnit, lämpligen bör tillhandahållas i form av hemvårdsbidrag, skall kommundelsnämndens överklagande avslås.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut som kammarrättens dom innehåller. (fd II 1994 05 04, Hagelin)