Kammarrätten i Göteborg 

                                                                    DOM

                                                                                 2002-03-06                            Avdelning

                                                                                     Meddelad i                              Mål nr 4624-2000

                                                                                     Göteborg                                              

 

 

 

KLAGANDE

Socialnämnden i Burlövs kommun                                           

 

MOTPARTER

1. M                                       

 2. A

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Länsrättens i Skåne län dom den 28 juni 2000 i  mål nr 2687-00 (bilaga A)

SAKEN

Bistånd enligt 6 b § socialtjänstlagen (1980:620)

 Socialnämnden yrkar att kammarrätten, med ändring av länsrättens dom, skall fastställa nämndens beslut och anför i huvudsak följande. Utgångspunkten vid en bedömning av boendekostnad bör vara vad en låginkomsttagare normalt har möjlighet att kosta på sig. Enligt Burlövs kommuns riktlinjer är godtagbara boendekostnader  maximerade till 5 200 kr. Det fanns och finns alltjämt lägenheter till denna kostnad att tillgå. Riktlinjerna är satta utifrån allmännyttans hyresnivå (Burlövsbostäder). Riksförsäkringsverkets normer kan inte tjäna som vägledning för Burlövs kommun då boendekostnaden inte uppgår till normen inom knappast något område i kommunen. En individuell helhetsbedömning av familjen  har gjorts dels utifrån det förhållandet att modern befunnit sig i sitt hemland i mer än ett och ett halvt år och dels utifrån barnen och familjens situation. I den senare delen har nämnden utgått ifrån att Burlövs kommun är en liten kommun där samtliga skolor, barnomsorg och sociala kontakter i övrigt ligger inom gångavstånd. De flesta av familjens  barn är i sådan ålder att de kan förflytta sig själva inom kommunen för att få kontakt med kamrater och delta i andra aktiviteter som kan anses utvecklande för ett barns uppväxt. Det finns således inga sociala konsekvenser för familjen att byta bostad inom kommunen. Nämndens bedömning har vidare gjorts utifrån att familjen  är långvarigt beroende av försörjningsstöd och troligtvis kommer att så förbli, delvis på grund av att hustrun ännu inte har de kunskaper i svenska som krävs för att stå till arbetsmarknadens förfogande. Det är av yttersta vikt att familjen har en boendekostnad som M ensam kan klara av om han som trolig låginkomsttagare får ett arbete. Familjen har bedömts kunna få bo kvar i sitt nuvarande boende i mer än ett och ett halvt år i avvaktan på att modern skall återvända från hemlandet. Bedömningen att familjen nu bör byta boende har skett dels på grund av moderns bortovaro och dels på grund av att M nu anses ha möjligheter att få egna inkomster då han har beviljats ett s.k. starta eget-bidrag. Nämnden har inte anvisat familjen en lägenhet då denna tjänst inte ingår i nämndens åtagande. En minskad boendekostnad kan stärka familjens resurser att leva ett självständigt liv och medföra att familjen snabbare kan bli självförsörjande.

 Nämnden har åberopat en sammanställning över hyreskostnader för bostäder hos Burlövsbostäder.

M och A har beretts tillfälle att yttra sig över överklagandet, men har inte avhörts.     

 DOMSKÄL

 Regeringsrätten har i dom 1996 ref. 99 I ansett att utgångspunkten för vad som är skälig hyreskostnad är en individuell bedömning och inte kommunens riktlinjer för boendekostnader.

 Kammarrätten finner mot denna bakgrund samt då familjen inte anvisats en billigare lägenhet, att den aktuella hyreskostnaden inte kan anses överstiga vad som är skäligt vid prövning av biståndsbehovet enligt 6 § socialtjänstlagen. Det finns därför inte skäl att frångå länsrättens bedömning.

 DOMSLUT

Kammarrätten avslår överklagandet.