Kammarrätten i Göteborg 

                                                                    DOM

                                                                                 2002-04-02                            Avdelning

                                                                                     Meddelad i                              Mål nr 5070-2000 

                                                                                     Göteborg                                              

 

 

 

KLAGANDE

J                                                                                            

 

 

Ombud:

Advokat Lars

 

 

MOTPART

Socialnämnden i Hässleholms kommun

 

 

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Länsrättens i Skåne län dom den 30 juni 2000 i mål nr 4701-00 (bilaga A)

 

SAKEN

Försörjningsstöd enligt 6 b § socialtjänstlagen (SoL)

 

 

J yrkar att kammarrätten beviljar honom försörjningsstöd med

9 460 kr utan villkor om återbetalning och anför bl.a. följande. Den skadeståndsersättning han erhållit avser ersättning för lyte och men med 48 510 kr, för sveda och värk med 2 000 kr, för allmänna olägenheter i övrigt med 29 240 kr och för kränkning med 15 000 kr. Ersättningen är således till dominerande del avsedd att kompensera honom för förlusten av hörsel på ena örat och balansproblem. Dessa "tillgångar" kan han naturligtvis inte lätt "köpa tillbaka", såsom han kunnat göra om gärningsmannen hade nöjt sig med att förstöra hans sakegendom. Socialnämndens och Socialstyrelsens ståndpunkt att man inte skall bortse från ersättning som täcker inkomstförlust är förståelig och korrekt. Att man inte heller skall bortse från ersättning för sveda och värk samt kränkning kan till nöds accepteras, då denna ersättning inte utgör ersättning för ekonomisk förlust. Däremot är det moraliskt närmast anstötligt att frånta den enskilde ersättning som han erhållit som ersättning för personskada på grund av förlust av ett kroppsorgan eller en kroppsfunktion eller för något lyte, t.ex. vanprydande ärr, med undantag för ersättning för sakskada. Slutsatsen av socialnämndens ståndpunkt måste bli att man skall bortse från ersättning som avser förvärv av ny "egendom" och att man skall bortse från ersättning om det är möjligt att "reparera" skadan. Fysiska skador och förlust av funktion samt åsamkanden av lyten kan "repareras". Ibland kan det ske inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen och ibland utanför på den enskildes bekostnad genom exempelvis icke kliniskt motiverad plastkirurgi. Således skulle skadeståndsersättningen i sådana fall där skadan kan "repareras" anses vara något som man skall bortse från vid bedömningen av rätten till försörjningsstöd eftersom det förlorade ersätts. Kan skadan däremot inte "repareras" skall ersättningen anses som inkomst eller förmögenhet. Om inte denna slutsats vore giltig skulle förlust och ersättning av t.ex. en handväska anses mer rättsligt relevant och moraliskt behjärtansvärt än t.ex. ersättning för ett mycket vanprydande ärr. Ersättning för en förlorad handväska bortses ju från vid denna bedömning enligt Socialstyrelsens allmänna råd. Naturligtvis kan man inte göra åtskillnad mellan skador som ger ersättning för lyte och men samt olägenheter i övrigt som vid bedömningstillfället kan åtgärdas och sådana som då inte kan åtgärdas. Detta leder till helt orimliga ställningstaganden. Slutsatsen måste därför bli att skadeståndsersättning i den mån den avser lyte och men samt olägenheter i övrigt inte skall beaktas vid bedömningen av rätt till försörjningsstöd.

 

Socialnämnden anser att kammarrätten skall avslå överklagandet och anför bl.a. följande. Enligt vad som framgår av Socialstyrelsens Allmänna Råd är det främst skadestånd som kompenserar den enskilde för ekonomisk förlust som inte bör påverka rätten till försörjningsstöd. Det skadestånd som J tilldömts uppgår totalt till 94 750 kr plus ränta. Den summa som J erhållit med stöd av 6 b och 33 §§ SoL är endast en liten del av det totala skadeståndet. Socialnämnden anser att åtminstone delar av skadeståndet skall ses som en tillgång som kan användas för försörjning.

 

DOMSKÄL

 

Av Socialstyrelsens Allmänna Råd (SOSFS 1998:11 s.17) framgår att vid beräkning av försörjningsstöd skall hänsyn tas till hushållets samtliga faktiska inkomster. Skadestånd som kompenserar den skadelidande för ekonomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust bör i normalfallet inte medföra en reducering av försörjningsstödet.

 

Av numera inkomna uppgifter framgår att ersättning för sveda och värk samt kränkning har utgått med i vart fall (2 000 + 15 000 =) 17 000 kr. Denna ersättning som är att hänföra till ideellt skadestånd utgör inte ersättning för ekonomisk förlust. Socialnämnden har därför enligt kammarrättens mening haft fog för sitt beslut att bevilja försörjningsstöd med 9 460 kr mot villkor om återbetalning. Överklagandet kan mot denna bakgrund inte bifallas.

 

DOMSLUT

 

Kammarrätten avslår överklagandet.