D:6250-1992 A:93-06-14
Ledamöter: och föredragande: Be, Da, Bo, Sj, Bd - Cmz
Uppslagsord:
Vård av unga - förutsättningar för vård enligt LVU (påstående om incest, målet återförvisat till kammarrättan på grund av friande hovrättsdom och ny bevisning)

Lagrum:
Ej angivet

Not 290. Besvär avErik. ochKarin S. ang. vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). - Länsrätten I Uppsala län (1992-06-09, ordf. Nilsson) beslöt - med bifall till en ansökan av Gottsunda kommundelsnämnd - att Elin S., född 1978, skulle beredas vård med stöd av 2 § LVU. I domskälen redovisades följande bedömning: Utredningen i målet visar att Elin företer allvarliga känslomässiga störningar och att hon präglas av en djupgående tillitsproblematik. Hon har enligt Katarina S. haft svårt att få och behålla nära vänner. Kommundelsnämnden hävdar med stöd av en omfattande utredning att dessa störningar väsentligen beror på att det förekommit incest mellan Elin ochErik. och att denne misshandlat henne. Nils ochKarin S. har förnekat att det förekommit något otillbörligt i hemmet. Oavsett huru därmed förhåller sig finner länsrätten att Elins allvarliga störning på grund av vad i målet förekommit måste antas i huvudsak bero på förhållandena i hemmet under en längre tid. Länsrätten finner vidare att Elins hälsa och utveckling riskerar att skadas. För sin vidare utveckling behöver Elin vistas i ett kvalificerat familjehem och få psykiatrisk behandling. Med hänsyn till Nils ochKarin S:s inställning kan vårdbehovet inte tillgodoses på annat sätt än genom vård enligt LVU. Nämndens ansökan om vård skall således bifallas. -Erik. ochKarin S. överklagade domen med yrkande att beslutet om vård enligt LVU skulle upphävas. - Kammarrätten i Stockholm (1992-11-30, Grimby, Lagebrant Toren, Mahlm; nämndemännen Krebs och Lange skiljaktiga), som den 21 oktober 1992 hade avslagit yrkanden om vilandeförklaring av målet och om att Elin S. skulle höras personligen vid den muntliga förhandlingen i kammarrätten, redovisade i sina domskäl bl.a. innehållet i en av Uppsala tingsrätt den 25 juni 1992 meddelad dom, varigenomErik. dömts för sexuella övergrepp mot Elin S., samt vittnesuppgifter som vid den muntliga förhandlingen lämnats av en syster tillErik., en faster tillKarin S., en vän till familjen samt föreståndaren för det skolhem där Elin S. vistades. Därefter gjorde kammarrätten följande bedömning:Erik. har numera fällts till ansvar för sexuella övergrepp mot Elin. Oaktat domen inte vunnit laga kraft utgör detta en sådan konkret omständighet som talar för att det föreligger en påtaglig risk för skada på Elins hälsa eller utveckling. Härtill kommer att Elin enligt uppgift för personal på skolhemmet berättat att övergrepp förekommit även vid senare tillfällen. Det finns inte något som tyder på att Elin skulle vara mytoman eller eljest i psykisk obalans på grund av tonårs- eller adoptionsproblematik eller av annan orsak. Anledning saknas därför att inte sätta tilltro till henne. -Karin S. har visat en förnekande inställning till Elins berättelser och har gett intryck av att sätta mannen före Elin. Elin kan inte antas komma att få erforderligt stöd av henne och, såvitt framgår av utredningen, inte heller av familjens släktingar och vänner. - Med hänsyn till det anförda finner kammarrätten det uteslutet att låta Elin - i enlighet med hennes eget önskemål och hennes biträdes uppfattning - bo kvar i sitt föräldrahem. Samtycke föreligger inte till behövlig vård. Förutsättningarna för tvångsvård med stöd av LVU är därför uppfyllda. - Det är kommundelsnämnden som har att utforma vårdens innehåll. Den omständigheten att den hittillsvarande vården må ha utfallit mindre väl ur Elins synpunkt kan inte beaktas vid prövning av förutsättningarna för omhändertagande enligt LVU. - Överklagandet skall därför avslås. - I Regeringsrätten yrkade Erik. och Karin S. i första hand att målet skulle återförvisas till kammarrätten för erforderlig handläggning, innefattande förhör med Elin S. I andra hand yrkade de att Regeringsrätten med ändring av kammarrättens dom skulle lämna ansökan om vård av Elin S. utan bifall. - Regeringsrätten (1993-06-14, Björne, Dahlman, Bouvin, B. Sjöberg, Baekkevold), som i domen antecknade bl.a. att Svea hovrätt den 30 december 1992 ogillat åtalet motErik., yttrade vidare: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Kammarrättens dom bygger väsentligen på tingsrättens dom, varigenomErik. dömdes för sexuella övergrepp mot Elin. Därefter har hovrätten ogillat åtalet. - Med hänsyn till vad som framkommit under rättegången i hovrätten och den nya bevisning som åberopats i Regeringsrätten bör målet om omhändertagande återförvisas till kammarrätten för ny prövning. Därvid bör kammarrätten bl.a. ta ställning till om Elin bör höras muntligen. I avbidan på kammarrättens prövning bör länsrättens dom om omhändertagande gälla. - Vid nu angivna bedömning föranleder överklagandet av kammarrättens beslut den 21 oktober 1992 att avslå yrkande om vilandeförklaring m.m. inte något Regeringsrättens vidare yttrande. -
Regeringsrättens avgörande.
Regeringsrätten upphäver Kammarrättens i Stockholm dom i huvudsaken och visar målet åter till kammarrätten för ny prövning. Till dess kammarrätten meddelar dom i målet eller annorlunda förordnar gäller sålunda Länsrättens i Uppsala län dom den 9 juni 1992.

Tillbaka till sidans topp. Tillbaka till index för regeringsrättsdomar.