Detta är den text som har publicerats i Regeringsrättens Årsbok.
Det innebär dock inte att denna text är att betrakta som officiell.
Den officiella versionen är den som finns RÅ.
Vi har bytt ut namnen i texten på de personer som varit föremål för den juridiska processen,

RÅ ref 1995:47 Målnummer: 5716-1994  1995-09-28 

Uppslagsord:  Ledsagarservice - insatserna ledsagarservice och bostad med särskild service för vuxna (gruppbostad) har i vissa särskilda fall ansetts kunna kombineras.



Sammanfattning:
Enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade ingår i stödinsatsen bostad med särskild service för vuxna också omvårdnad samt fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. En person som fick stöd i denna form har ansetts berättigad också till s.k. ledsagarservice enligt lagen, när hon hade behov av sådan service för erforderliga aktiviteter utanför gruppboendets ram.

Lagrum: 9 § första stycket punkt 3 och punkt 9 samt fjärde stycket lagen (SFS 1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)

Eva N. var funktionshindrad och tillhörde personkretsen enligt 1 § 1 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Hon bodde i en sådan gruppbostad som avses i 9 § första stycket 9 LSS. Hos Områdesstyrelsen i Älta i Nacka kommun (senare namnändrad till Områdesnämnden Älta i Nacka kommun) ansökte Eva N. om ledsagning enligt 9 § första stycket 3 LSS med 20 timmar per månad till fritidsaktiviteter såsom att gå på bio, träffa kamrater m.m. Områdesstyrelsen avslog genom beslut den 1 februari 1994 ansökningen på den grunden att Eva N:s behov skulle tillgodoses inom ramen för gruppboendet.

Eva N. överklagade beslutet och yrkade att hon skulle beviljas begärd insats. Hon anförde att hon hade olika fritidsintressen utanför gruppbostaden, men hade svårt att utöva dem eftersom hon inte kunde göra det ensam. Personalen på gruppbostaden kunde inte ge sig iväg från gruppen med bara en av dem som bodde där. För att kunna utöva sina intressen som alla andra behövde hon en ledsagare.

Länsrätten i Stockholms län (1994-06-22, ordförande Jonsson) yttrade: Enligt 9 § första stycket punkt 3 LSS jämförd med 7 § samma lag har en funktionshindrad person rätt till ledsagarservice om han behöver sådan hjälp i sin livsföring och om hans behov inte tillgodoses på annat sätt. - Av handlingarna i målet framgår i huvudsak följande. Eva N. är utvecklingsstörd och kan inte klara sig själv när hon skall ut på fritiden. Hon kan inte ensam åka allmänna kommunikationsmedel eftersom hon somnar. Hon är inskriven vid omsorgsnämnden och beviljad gruppboende enligt LSS. Hon flyttade in i sin lägenhet i gruppbostaden i oktober 1993. Boendeenheten består av sex lägenheter och har personalbemanning dygnet runt. Eva N. bodde tidigare i sitt föräldrahem och hade där ledsagning av en kvinna i tre års tid och hon önskar fortsätta få ledsagning av samma kvinna även sedan hon flyttat till gruppbostaden. - Länsrätten har den 14 juni 1994 inhämtat yttrande från föreståndaren Ulla-Karin Karlström vid Hedvigslunds gruppbostad. Av yttrandet framgår följande. Personalen har i viss mån möjlighet att följa med de boende på aktiviteter särskilt på helgerna men även ibland på vardagarna. Personalen består oftast av två personer. Mellan kl. 21.00 - 07.00 arbetar endast en person och under denna tid kan personal inte följa med ut på aktiviteter. Personalen räcker dock inte till för allas behov. - Länsrätten gör följande bedömning. - Det är i målet ostridigt att Eva N. har behov av en ledsagare. Eva N. har emellertid beviljats boende i gruppbostad. I denna insats ingår förutom omvårdnad även fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Gruppbostaden skall ha erforderlig fast kollektiv bemanning som i huvudsak skall täcka de boendes hela stödbehov. Eva N:s behov i nu aktuellt hänseende skall således enligt huvudregeln tillgodoses genom gruppbostaden. Med hänsyn till vad som framkommit av utredningen i målet finner länsrätten emellertid att Eva N:s behov inte tillgodoses genom insatser av personalen vid gruppbostaden. Rätt till ledsagare enligt 9 § första stycket punkt 9 LSS får därför anses föreligga. - Vad gäller antalet timmar får det emellertid anses ovisst om behovet av ledsagarservice kan anses vara lika stort som då Eva N. bodde i sitt föräldrahem. Målet bör därför visas åter till områdesstyrelsen för vidare utredning av antalet timmar som Eva N. är i behov av ledsagarservice. - Länsrätten, som bifaller överklagandet avseende Eva N:s rätt till ledsagarservice, visar målet åter till områdesstyrelsen i Eva N. är berättigad till ledsagarservice.

Områdesstyrelsen överklagade länsrättens dom och yrkade att den skulle undanröjas och styrelsens beslut fastställas.

Kammarrätten i Stockholm (1994-09-29, Bergh, Westling, Enerus, referent) yttrade: Eva N. bor i en sådan gruppbostad som avses i 9 § p. 9 första stycket i LSS. I insatserna ingår omvårdnad samt fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Av förarbetena till LSS, prop. 1992/93:159 bil. 1 s. 180, framgår att det i en gruppbostad skall finnas fast kollektiv bemanning som i huvudsak skall täcka de boendes hela stödbehov. Insatserna enligt LSS skall vara anpassade till mottagarens individuella behov. Kammarrätten finner att det behov av ledsagare, som Eva N. önskar få tillgodosett, är avsett att fyllas genom insatserna enligt 9 § första stycket 9 i LSS - vilka enligt övergångsbestämmelserna ännu så länge åvilar landstinget - och inte genom den ledsagarservice som avses i 9 § första stycket 3 - vilken redan nu åvilar primärkommunen. Det förhållandet att Eva N. hittills inte inom ramen för sitt gruppboende tillhandahållits individuell ledsagarservice i samma utsträckning som hon fick av primärkommunen medan hon ännu bodde kvar i föräldrahemmet föranleder enligt kammarrättens mening inte, att Eva N. nu kan rikta något anspråk på ledsagarservice gentemot primärkommunen, vare sig enligt 9 § första stycket 3 LSS eller enligt 6 och 3 §§ socialtjänstlagen. - Med bifall till överklagandet undanröjer kammarrätten länsrättens dom och fastställer områdesstyrelsens beslut.

Eva N. överklagade kammarrättens dom och yrkade att hon skulle beviljas ledsagarservice i enlighet med sin ansökan.

Prövningstillstånd meddelades varvid förordnades att Socialstyrelsen skulle avge yttrande i målet.

Socialstyrelsen anförde i ett yttrande den 2 februari 1995 i huvudsak följande.

Rätten till insatser enligt LSS regleras i 7 §. Personer som anges i 1 § har rätt till insatser om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Insatserna skall vara anpassade till mottagarens individuella behov och stärka förmågan till att leva ett självständigt liv. För att man skall neka en person en insats på grund av att behovet tillgodoses på annat sätt, skall behovet också faktiskt tillgodoses på annat sätt. Även om behovet i viss mån tillgodoses kan rätt föreligga till kompletterande insatser. Alla insatser bör ha en aktiverande prägel med yttersta syfte att man skall kunna bo självständigt och arbeta som andra. Den i målet begärda insatsen avser ledsagarservice enligt 9 § 3. Ledsagarservice bör urskiljas som en särskild insats. Den bör erbjudas personer som tillhör lagens personkrets men inte har personlig assistans för att t.ex. besöka vänner och delta i fritidsverksamheter. Insatsen bör ha karaktären av personlig service och anpassas efter de individuella behoven. Eva N. har beviljats bostad med särskild service i form av gruppbostad enligt 9 § 9. I denna insats ingår omvårdnad och även fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Eva N. har begärt ledsagarservice med 20 timmar per månad. Enligt Socialstyrelsens uppfattning tillgodoses de behov som ansökan avser inte fullt genom den tidigare beviljade insatsen bostad med särskild service i form av gruppbostad. Eva N. har individuella behov av ledsagarservice för att kunna delta i fritidsverksamheter utanför gruppbostaden. Med beaktande av att insatserna enligt lagen skall anpassas efter de individuella behoven kan Socialstyrelsen inte se något hinder för att ledsagarservice vid behov skall komplettera insatsen bostad med särskild service i form av gruppboende.

Regeringsrätten (1995-09-28, Wahlgren, Brink, Dahlman, Swartling) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 7 § LSS har personer som omfattas av lagens personkrets rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § första stycket 1-9, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

Enligt 9 § första stycket 3 LSS är ledsagarservice en av de insatser som den i lagen angivna personkretsen kan vara berättigad till. I förarbetena till lagstiftningen (prop. 1992/93:159 s. 178) sägs att ledsagarservice lämnas som ett led i strävandena att underlätta för den enskilde att ha kontakter med andra. Avsikten är att den enskilde skall få hjälp att komma ut bland andra människor, exempelvis ledsagning för besök hos vänner eller vid deltagande i kulturlivet. Ledsagarservicen syftar till att bryta den isolering som ofta blir följden av ett omfattande funktionshinder. Insatsen bör ha karaktär av personlig service och anpassas efter de individuella behoven.



Eva N. tillhör den i 1 § 1 LSS angivna personkretsen och har beviljats gruppboende enligt 4 § 5 dåvarande lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Insatsen motsvaras numera av bostad med särskild service för vuxna enligt 9 § första stycket 9 LSS. Hon har som komplement till den beviljade insatsen även begärt att få ledsagarservice, eftersom hennes behov inte tillgodoses av personalen i gruppbostaden. Frågan i målet är då om kommunen kan fritas från skyldighet att lämna henne ledsagarservice på grund av att landstinget beviljat henne boende i sådan gruppbostad som avses i 9 § första stycket 9 LSS. Huruvida begärda insatser skall lämnas inom ramen för gruppboendet eller genom den särskilda insatsen ledsagarservice är framförallt av betydelse fram t.o.m. den 31 december 1995, då huvudmannaskapet för gruppboendet - som f.n. åvilar landstinget - övertas av kommunerna. Ett landsting och en kommun som ingår i landstinget får dock träffa avtal om att kommunen skall svara för insatsen vid en tidigare tidpunkt än den 1 januari 1996.

I en gruppbostad skall finnas erforderlig fast kollektiv bemanning som i huvudsak skall täcka de boendes hela stödbehov. Syftet med denna boendeform är att vuxna funktionshindrade som inte klarar av ett eget boende eller boende i servicebostad ändå skall ha möjlighet att lämna föräldrahemmet och skapa sig ett eget hem. Gruppbostaden skall också ersätta bl.a. vårdhemsboende. Den är tänkt att vara ett bostadsalternativ för den som har ett så omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov att mer eller mindre kontinuerlig närvaro av personal är nödvändig (prop. 1992/93:159 s. 180). I 9 § fjärde stycket LSS fastslås att omvårdnad samt fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter ingår i insatsen bostad med särskild service för vuxna.

I prop. 1992/93:159 görs vissa uttalanden i frågan om möjligheterna att bevilja den särskilda insatsen personlig assistans (9 § första stycket 2 LSS) till gruppboende. Det sägs (s. 175) att personlig assistans normalt inte bör lämnas i en gruppbostad med hänsyn till att där finns en fast personal som bas. De boende skall ha inflytande och medbestämmande över vilken personal som skall hjälpa dem i bostaden. Behov av särskild personlig assistans kan dock föreligga vid fritidsaktiviteter och andra aktiviteter utanför bostaden. Likaså sägs (s. 177) att för de olika situationer där assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning inte kan utges men där behov ändå föreligger av personlig assistans kommunen har ansvar för såväl att faktiskt tillhandahålla assistansen som att finansiera denna. Det gäller i första hand de fall när behovet av personlig assistans inte överstiger 20 timmar i veckan. Det kan också gälla vid tillfälliga utökningar av insatsen, t.ex. under semesterresor eller när den ordinarie personliga assistenten är sjuk. Ansvaret kan också omfatta personlig assistans för personer som bor på institution eller i gruppbostad, om den enskilde önskar sådan och behov av assistans bedöms föreligga.

I Allmänna råd från Socialstyrelsen 1994:1 s. 59 har styrelsen beträffande gruppbostäder och institutioner angett följande. Personer som bor i gruppbostäder och personer som vårdas på institution kan inte erhålla den statliga assistansersättningen. I dessa boende- och institutionsformer förutsätts att den samlade personalgruppen skall ge den personliga hjälp och omvårdnad som den funktionshindrade behöver. I denna omvårdnad ingår att få hjälp med att sköta hygien, att äta, att klä sig, att gå och förflytta sig m.m. I samband med arbete eller annan daglig verksamhet liksom i samband med fritid och rekreation kan den funktionshindrade behöva personlig assistans eller andra stödinsatser. Det är då kommunen som har ansvaret för att tillgodose och finansiera detta behov.

Insatsen bostad med särskild service för vuxna innefattar fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter (9 § fjärde stycket LSS). Hjälp av det slag som Eva N. begärt bör därför normalt och i första hand tillgodoses inom ramen för gruppboendet. Särskilt för aktiviteter utanför gruppboendet kan det emellertid föreligga ett behov av ledsagarservice som svårligen kan tillgodoses av den personal som behövs för den dagliga verksamheten i anslutning till ett gruppboende. Antalet gruppboende och deras varierande individuella behov, den fasta bemanningens storlek och tjänstgöringstider och andra sådana förhållanden är faktorer som måste beaktas i detta sammanhang. Boende i gruppbostad kan mot bakgrund av det anförda och då lagens utformning inte förbjuder detta inte utgöra hinder mot att också ledsagarservice enligt 9 § första stycket 3 LSS beviljas i sådan omfattning att den enskildes samlade behov av personliga stödinsatser tillgodoses i skälig utsträckning. Det kan i själva verket i vissa särskilda fall framstå som nödvändigt att kombinera de i 9 § första stycket 3 och 9 LSS angivna insatserna.

Det är i målet utrett att Eva N. har behov såväl av aktiviteter utanför gruppbostaden som av ledsagarservice för att kunna genomföra dessa och att hennes behov i dessa hänseenden för närvarande inte tillgodoses genom insatser inom gruppboendets ram. Hon är vid nämnda förhållanden berättigad också till ledsagarservice i skälig omfattning. Som länsrätten funnit bör målet visas åter till områdesnämnden för utredning av det antal timmar ledsagarservice Eva N. kan anses vara i behov av.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut som länsrättens dom innehåller.

Föredraget 1995-09-05, föredragande Ekroth, målnummer 5716-1994