Med detta meddelandeblad avser Socialstyrelsen att informera om fyra regerings-rättsdomar enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och som rör insatsen rådgivning och annat personligt stöd ("råd och stöd").
I 9 § LSS anges vilka insatser som lagen kan ge enskilda personer rätt till. En sådan insats är rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder.
Av propositionen (1992/93:159) framgår att personer som ingår i LSS personkrets och deras anhöriga med insatsen skall tillförsäkras rätten till expertstöd. Det rör sig om kvalificerade insatser från flera kompetensområden som behövs för att underlätta det dagliga livet. Exempel på yrkesgrupper som kan behövas för att erbjuda ett fullgott stöd är kurator, psykolog, dietist, talpedagog, sjukgymnast, logoped, arbetsterapeut, förskolekonsulent m fl yrkeskategorier. Insatserna kan vara av rådgivande och allmänt stödjande art och vara ett komplement till habilitering/rehabilitering, socialtjänst och undervisning.
Insatsen "råd och stöd" fanns tidigare som en särskild omsorg enligt omsorgslagen (1984/85:176). För att kompensera landstingen för merkostnader för insatser till grupper som fick rätt till rådgivning och annat personligt stöd i samband med LSS, ges ett statsbidrag om 200 miljoner kronor per år.
Av 7 § första stycket LSS framgår att den som tillhör lagens personkrets har rätt till de insatser som anges i 9 §, det vill säga bland annat "råd och stöd",
För att en viss insats enligt 9 § skall kunna nekas den funktionshindrade på grund av att behovet tillgodoses på annat sätt, skall behovet också faktiskt tillgodoses på annat sätt. Det räcker således inte att, som i socialtjänstlagens 6 §, behovet kan tillgodoses på annat sätt. Om behovet i viss mån tillgodoses på annat sätt kan rätt föreligga till kompletterande insatser enligt LSS. (se prop 1992/93:159 s 172)
Som en del i handikappreformen infördes två nya paragrafer (3 a §, och 18 a §) i hälso-och sjukvårdslagen (HSL) som anger att habilitering, rehabilitering och hjälpmedels-försörjning ingår i sjukvårdshuvudmännens ansvar. Avsikten var att förtydliga det ansvar som sjukvårdshuvudmännen redan hade.
Råd och stöd skall bl a komplettera insatser som enskilda kan få genom hälso- och sjukvården, och ligger därför nära detta ansvarsområde. Avgränsningen gentemot hälso- och sjukvårdens ansvar för habilitering och rehabilitering har av många setts som problematisk. Avsikten med råd och stöd är dock enligt specialmotiveringen inte att ge sjukvårdande behandling/rehabilitering eller andra insatser som klart faller inom tillämpningsområdet för hälso- och sjukvårdslagen, och inte heller att ge den typ av social service som socialtjänsten skall erbjuda eller pedagogiska insatser som hör till undervisning. Insatserna skall istället ses som ett komplement till t ex habilitering, rehabilitering och socialtjänst (se prop 1992/93:159 s 59-60 och 173-174).
Socialstyrelsen framhöll i "LSS - Allmänna råd från Socialstyrelsen 1994:1 ”att proposition och lagtext inte ger tillräcklig vägledning för att bestämt kunna avgöra var gränsen går mellan rådgivning och annat personligt stöd och rehabilitering eller habilitering enligt HSL. Denna fråga får därför avgöras i domstol”. I avvaktan på prejudicerande avgöranden enligt LSS, skrev Socialstyrelsen i ovan nämnda allmänna råd, att Regeringsrättens tidigare avgöranden om "råd och stöd" enligt omsorgslagen hade en viss vägledande funktion. I dessa domar från år 1989 klargjordes att ett barn som ingick i omsorgslagens personkrets och hade behov av insatser från logoped men inte fick det tillgodosett genom hälso och sjukvården, hade rätt till logopedinsatser som råd och stöd. (RÅ 1989 ref 79 samt 1989 not 289, 290 och 291).
Regeringsrätten har under sommaren 1997 avkunnat fyra domar som rör rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS. I samtliga fall har de enskilda begärt att få mer av en insats som de redan får, men som de bedömer som otillräcklig. De har således begärt att få utnyttja råd och stöd enligt LSS som ett kvanitativt komplement. Nedan ges en kortfattad redovisning av de aktuella målen och de frågor som tagits upp till prövning.
Mål nr 4799-1996, 4800-1996 och 4801-1996.
I tre mål har A, J och K ansökt om teckenspråksundervisning för sina respektive föräld-rar, som råd och stödinsats enligt LSS. Landstinget avslog ansökan med motivering att de redan fått insatser via den pedagogiska hörselvården och att teckenspråks-undervisning ej var att betrakta som råd och stöd enligt LSS.
Länsrätten och kammarrätten
Länsrätten biföll de tre barnens överklaganden och förklarade att A, J och K hade
rätt till rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS i form av
teckenspråksundervisning för sina föräldrar.
Landstinget överklagade länsrättsdomarna.
Kammarrätten bedömde att även om teckenspråksundervisning allmänt sett kan ses som en utbildningsåtgärd inom de utbildningssystem som finns, borde det även kunna komma ifråga att i det enskilda fallet bevilja sådan undervisning såsom råd och stöd. Dessutom menade domstolen att de insatser som erbjudits inte tillgodosåg de behov av teckenspråksutbildning som familjerna hade.
Kammarrätten avslog landstingets överklaganden.
Regeringsrätten
Landstinget anförde i sitt yttrande till regeringsrätten att denna undervisning utgör
utbildning, som skall tillgodoses genom generella insatser inom undervisningsområdet
riktade till grupper av föräldrar och inte som råd och stöd till den enskilde.
Regeringsrätten konstaterar att barnen bedömts tillhöra LSS personkrets. De har därmed rätt, enligt 7§ första stycket LSS, till insatser enligt lagen om de har behov av sådan hjälp i sin livsföring och behovet inte tillgodoses på annat sätt. Frågan i dessa mål är om A, J och K har rätt till rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS form av att deras föräldrar erhåller utbildning i teckenkommunikation.
Regeringsrätten konstaterar att regeringen nyligen lagt fram ett förslag om utbildning i teckenspråk för föräldrar till barn som är beroende av teckenspråk för att kommunicera (prop. 1996/97:162) och citerar följande: ”Deltagarna förutsätts ha inhämtat grund-läggande kunskaper genom landstingens habiliteringsverksamheter. I propositionen uttalas bl a följande (s5f., 12-14). Landstingen anordnar sedan årtionden inom ramen för habilitering pedagogisk hörselvård, dvs ger utöver medicinsk habilitering också psykosocialt och pedagogiskt stöd samt introduktionsundervisning i teckenspråk för föräldrar och ibland även andra anhöriga.” Statens skolverk skall följa upp, utvärdera samt ha tillsyn över den föreslagna utbildningen.
Regeringsrättens bedömning
”Teckenspråksundervisning till föräldrar till döva eller gravt hörselskadade
barn får anses ingå i den habilitering som landstingen har ansvar för enligt HSL.”
Domstolen konstaterar vidare att ”detta utesluter emellertid inte att rätt till
ytterligare insatser kan föreligga, om denna undervisning kan anses som rådgivning och
annat personligt stöd”. Men ”enligt Regeringsrättens mening talar lagtextens
utformning i 9§ 1 LSS och de i samband med införandet av LSS genomförda ändringarna i
HSL för att den begärda teckenspråksundervisningen inte är att anse som rådgivning
och annat personligt stöd enligt 9 § 1 LSS. Vad nu sagts vinner ytterligare stöd av att
sambandet med LSS inte berördes i det samtidigt framlagda förslaget om
teckenspråksundervisning för föräldrar. På grund av det anförda skall överklagandet
bifallas.”
Mål nr 7206-1996
Föräldrarna till en 6-årig flicka begär att få mer insatser av logoped till sin dotter, utöver de hon får enligt HSL en gång per månad eller var sjätte vecka. Flickan är utvecklingsstörd och har autistiska drag. Ansvarig nämnd motiverar sitt avslag med att behoven tillgodoses enligt HSL. Nämnden medger att flickan har behov av tätare behandling, men att den är att betrakta som sjukvårdande behandling enligt HSL.
Länsrätten och kammarrätten
Länsrätten konstaterar att flickan ingår i LSS personkrets och att hon är i behov av
logopedbehandling. Vidare konstateras att rådgivning och annat personligt stöd enligt
LSS utgör ett komplement till rehabilitering och habilitering enligt HSL, men att
proposition och lagtext inte ger tillräcklig vägledning för att avgöra var gränsen
går mellan rådgivning och annat personligt stöd och habilitering enligt HSL.
Länsrätten menar att om flickans behov av logopedbehandling inte tillgodoses enligt HSL
har hon en ovillkorlig rätt till kompletterande insatser enligt LSS. Domstolen
undanröjer därför nämndens beslut.
Nämnden överklagar länsrättens dom.
Nämnden anför att den insats av logoped som det ska vara fråga om är information och vägledning, bedömning och utredning och förslag till åtgärds-eller behandlingsprogram. Men samtidigt hävdar nämnden att dessa delar rimligen borde vara tillgodosedda genom de insatser flickan får enligt HSL, varför behovet får anses vara tillgodosett. Nämnden menar att den begärda insatsen avser utökning av pågående behandling. Kammarrätten bedömde att logopedträning för denna flicka ”är en sådan insats som bidrar till att förstärka hennes goda och jämlika levnadsvillkor och ökat hennes förutsättningar för delaktighet i samhället. En sådan träning bör därför kunna ses, förutom som behandling, även som en insats enligt 9 § 1. LSS.”
Kammarrätten avslog överklagandet.
Regeringsrätten
Nämnden överklagar kammarrättens dom och anför att först måste man bestämma om den
begärda insatsen eller åtgärden innefattas i rådgivning och annat personligt stöd
enligt LSS . Därefter får man pröva om den enskilde behöver insatsen som hjälp i sin
livsföring för att tillförsäkra henne goda levnadsvillkor.
Regeringsrätten konstaterar att flickan tillhör LSS personkrets och därför har rätt till insatser enligt lagen om behoven inte tillgodoses på annat sätt. Domstolen skriver vidare att samtidigt som LSS antogs infördes nya bestämmelser i hälso-och sjukvårdslagen (1982:763), HSL. I en ny 3a § skall landstinget erbjuda dem som är bosatta inom landstinget bl a habilitering. Frågan i detta mål, är om den ytterligare behandling hos logoped som flickan anses ha behov av kan erhållas som rådgivning och annat personligt stöd enligt 9 § 1 LSS eller om behandlingen i sin helhet skall hänföras till sjukvårdande behandling och tillgodoses inom ramen för HSL.
Regeringsrättens bedömning
Det framgår, enligt Regeringsrätten, att flickan har stora svårigheter att kommunicera
med sin omgivning och att hon behöver grundläggande träning för att kommunicera.
”Hon anses därför ha behov av periodvis täta logopedinsatserer under längre
tid.” Behovet av sådana insatser har dock inte kunnat tillgodoses fullt ut inom
ramen för HSL.
Regeringsrätten anser att gränsdragningen mellan LSS och HSL är oklar, men att övervägande skäl talar för att logopedinsatserna i detta fall är att betrakta som habilitering. Behovet skall alltså i första hand tillgodoses inom ramen för HSL.
”Frågan är då om det förhållandet att hennes behov rent faktiskt inte tillgodoses av sjukvården medför att hon har rätt att med stöd av LSS erhålla de ytterligare insatserna.” Regeringsrätten konstaterar att vad som står skrivet i förarbetena om gränsdragning mellan HSL och LSS är närmast motstridiga, samt att regeringsrättens domar från 1989 inte kommenterats varför ingen klar ledning ges i frågan om LSS skulle innebära någon ändring. ”Enligt Regeringsrättens mening talar dock lagtextens utformning i 9 § 1 LSS och de i samband med införandet av LSS genomförda ändringarna i HSL för att habiliteringsåtgärder inte ryms inom 9 § 1 LSS.” Omsorgsnämndens överklagande bifalls.
Mål nr 1873 - 1995
Regeringsrätten har i mars 1997 även avkunnat en dom som rör kommuners respektive landstings ansvar för habilitering och rehabilitering. I ett län hade landstinget överlåtit på kommunerna att ansvara för viss habilitering enligt HSL till barn och ungdomar med fysiska funktionshinder. De bodde hos sina föräldrar och erhöll inte hemsjukvård. Några föräldrar överklagade landstingets beslut. Frågan i målet var om det fanns lagstöd för landstingets beslut att överlåta ansvar för habilitering enligt 3 a § till kommunerna. Regeringsrätten fann att landstingsstyrelsens beslut stod i strid med gällande lag och därför skulle upphävas.
Habilitering anges i propositionen till LSS (sid 200) som planerade och från flera kompetensområden sammansatta åtgärder, som allsidigt främjar utveckling av bästa möjliga funktionsförmåga samt psykiskt och fysiskt välbefinnande hos den enskilde.
Regeringsrätten har i sina domar om råd och stöd enligt LSS konstaterat
När det gäller redan beviljade ”habiliteringsåtgärder” i form av råd och stöd enligt LSS kan konstateras att huvudregeln, när det gäller gynnande förvaltningsbeslut, är att de inte kan återkallas. Detta enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer där hänsynen till den enskildes trygghet är avgörande. Att återkalla ett beslut anses endast möjligt om det påkallas av tvingande säkerhetsskäl eller om den enskilde har fått ett gynnnande beslut på grundval av vilseledande uppgifter. Återkallelse kan även ske med stöd av förbehåll i det fattade beslutet eller i den författning som beslutet är grundat på.
Hur dessa principer skall tillämpas med anledning av regeringsrättens avgöranden i fråga om redan beviljade habiliteringsåtgärder får emellertid anses oklart och utgör i sista hand en fråga för domstol.
Regeringsrätten motiverar sitt ställningstagande med lagtextens utformning. Dessutom hänvisas till införandet av 3 a § HSL. Socialstyrelsen föreslog, i sin slutrapport till regeringen i april 1997 över uppföljning av handikappreformen, en lagändring så att benämningen av insatsen råd och stöd ändras till särskilt expertstöd. I rapporten lämnas ytterligare två förslag. Det första är att landstingen i de fall de överlåtit ansvar för råd och stöd på kommunerna bör följa upp om och på vad sätt enskilda får sina behov av expertstöd tillgodosedda. Den andra att det bör utredas närmare hur barns, familjers samt vuxnas samlade behov av expertstöd tillgodoses. Det minskade innehållet i rättigheten råd och stöd och förtydligandet av ansvar enligt 3 a § HSL har inte gjort förslagen mindre aktuella.
Socialstyrelsen avser att utarbeta nya allmänna råd om LSS och rådgivning och annat personligt stöd kommer då att behandlas.
Information: Socialtjänstgruppen, Ellinor Englund, tel 08-783 32 08, eller Lena McElwee, tel 08-783 34 79
Varje meddelandeblad sänds ut till berörda målgrupper. Vill Du
förvissa Dig om att få samtliga nummer i serien kan Du prenumerera antingen per post (f
n 260 kr för tolv månader) eller per fax (f n 192 kr för tolv månader).
Ytterligare exemplar av ett visst nummer skickas kostnadsfritt. Vid större beställningar
tillkommer portokostnad. Du får gärna kopiera och dela med Dig av informationen.
För beställningar eller prenumeration kontakta:
Socialstyrelsens kundtjänst,
Finspångsgatan 51, 163 53 Spånga, tel: 08-795 23 30, fax: 08-760 58 95.
© sposIT, developed by ITQ AB